Jag kan känna bebisen!

Min lilla treåring (snart fyra) säger att S är hennes favoritfröken. I tisdags skulle S iväg en stund och planera. Min lilla snuttplutta kunde berätta för mig att hon kände sig ledsen och osäker i och med detta. Morgonen efteråt sa hon att hon ville att jag skulle vara med och passa henne. Hon var nära att börja gråta. Jag talade om för henne att idag ska du ju ut i skogen och S kommer att vara med hela tiden. Vi packade pannkakor och vattenflaska. Sen när hon stod där med sin lilla ryggsäck på i hallen sa hon; "nu är jag redo" eller ledo som hon säger. Imorse när hon installerat sig på cykeln sa hon igen; "nu är vi redo". 

Mitt lilla hjärta. Fröknarna säger att det går jättebra. Hon själv säger att hon blir lite ledsen ibland men att det går över och blir bra. Skogsutflykten blev jättelyckad enligt både fröknar och henne själv. Mamma hämtade barnen och körde oss sedan till universitetsbiblioteket där jag fick tag i en massa kurslitteratur. Så snällt av mamma. Jag är också så nöjd över att först av alla (troligtvis) plocka åt mig böcker inför kursstart som är nästa vecka. Sen var jag och barnen ute en stund.

Sen dök mamma upp igen och färgade mitt hår och röjde lite i köket. Nioåringen stekte pannkakor. 

Hela veckan har jag dessutom fått hjälp av svärföräldrarna med lämning och hämtning av barnen. Jag har det bra! Lite jobbigt med foglossning. Men idag fick jag belöning. För allra första gången kände jag bebisen röra sig inne i magen. Vilket fantastiskt underverk det är. Tänk att jag redan älskar den här lilla personen. 

Ännu är det sommar

Underbart kvällsdopp idag när min man kom hem från jobbet. Perfekt att äta kvällsmackor ute. 

I tisdags började nioåringen på ny skola. Hon börjar i fyran. Tänk vad fort tiden går. Hon trivs jättebra med nya lärare och klasskamrater. På eftermiddagarna lagar hon och jag mat ihop. Hur mysigt som helst. 

Inskolningen med treåringen har gått hur bra som helst. Jag är så otroligt nöjd att hon börjar nu när hon snart blir fyra år. Sextonåringen och nioåringen fick börja dagis strax innan de var tre år gamla. Bara några få timmar i veckan. Men de skrek och grät och klamrade sig fast på mig när de skulle skolas in. Hemskt var det. Måste vara en känslig period. Som sagt är jag väldigt glad och tacksam att min nu snart fyraåriga lilla minsting kunnat få göra inträde till den stora världen nu när hon är redo. Idag lämnade jag henne kl nio och hämtade halv ett. Allt hade gått jättebra men hon vill vara nära fröknarna hela tiden och backar undan lite när de andra barnen närmar sig. Lilla lilla snuttplutt. 

Här kommer en suddig stökig bild från i förrgår när jag lyckades samla alla tjejer till kvällsmat. Fullt ös och lite utmattande när alla pratar i munnen på varann. Ett litet spädbarn på detta blir grädden på moset. 

Första förskoledagen

Jag satte treåringen bak på cykeln och cyklade bort till förskolan, första inskolningsdagen idag. Jag var där ihop med henne i en timma. Först spelade vi ett mattespel ihop med en av fröknarna och sen lekte vi med lera ihop med en flicka. Min lilla treåring hängde sig fast på mig men kom igång mer och mer och vågade prata lite med fröknarna. En av fröknarna frågade vad hon brukade göra ihop med mamma. Jag väntade med spänd förväntan på vad svaret skulle bli, "skriva" svarade min lilla gulleplutt. Visst har vi skrivit lite ihop ibland men det svaret hade jag aldrig kunnat tänka mig. 

Läste på nätet att cykling fungerar bra när man har foglossning och det gjorde det! Jag har lite mindre ont än för några dagar sedan.  Just nu sitter jag på rehab och väntar på att få tid hos sjukgymnast. Alla fyra tjejer är hemma. De städar och lagar mat och tar hand om minstingen. Känns jättebra att sätta dom i arbete medans jag sitter här. Hoppas de har det bra. Hoppas på att komma hem till god lunch. Ibland förvånas man över vad de klarar av när de får hela ansvaret;) 

Maten var kanongod och jag är nu utrustad med stödbälte och små träningstips. 

Foglossning

Usch vad segt och tungt det har varit nu några dagar. När jag går i trappor, vilket jag måste i vårt hus eftersom sovrum och badrum är på övervåningen, så känns det som om knivar skär i höften. Dessutom är fingrarna stela och svaga. Utmaning att känna glädje och tacksamhet när man mår pissdåligt;)  Idag känns det i alla fall lite bättre än det gjort de senaste tre, fyra dagarna. Tror att jag kan hålla undan den värsta smärtan om jag vilar mycket. Får hjälp från mina och min mans föräldrar. Sen får barnen kanske tyvärr titta lite väl mycket på film. Det blir bra när skola och förskola sätter igång nästa vecka. Svårt att ha tålamod med barnen. Just nu bakar och bråkar nioåringen och treåringen tillsammans. Jag ligger på soffan och tittar på eländet. Tröstar mig med stunder då barnen är gulliga med varandra. Svärmor fångade tre av dem på bild i söndags när vi firade kusinen.  

Igår fann jag treåringen så här gulligt ihopkurad med sin storasyster när de tittade på film ihop.

Skärgården

Underbar dag ute på skärgårdsö. Ingen riktig sommar utan denna utflykt. Vi var ett stort gäng mammor och barn. Lite molnigt, men det var bara skönt.