En bra natt

Inatt behövde jag bara amma en gång och fick sovit bra! Det var välbehövligt. Nätterna innan har jag bara sovit nån timme då och då. Spjälsäng och make har jag numera i vardagsrummet. Lillsnuttan fick lite flaskmat av sin pappa inatt. Än så länge finns det bara råmjölk i brösten och jag tror att lite tillägg behövs. 

Idag tittade min mamma förbi och badade lillsnuttan. Hennes första bad. Min man handlade mat, hämtade barnen på skolan och åkte pulka med barnen. På eftermiddagen åt vi tacos och sen var det myskväll. Första fredagkvällen med lillsnuttan. 

Krångel

Nu har lillsnuttan börjat bråka med bröstet. När inte mjölken kommer genast blir hon arg och skriker (fast hon skriker väldigt gulligt) Det enda hon behöver göra är ju att suga några sekunder. Men lite krånglig får man väl vara!?! Nu ikväll lyckades vi samla hela systraskaran. 

PKU

Idag var vi tillbaka på sjukhuset för att ta pku, ett blodprov som tas på alla bebisar för att upptäcka ovanliga ämnesomsättningssjukdomar. SÅ jobbigt att behöva passa en tid. 10.15 var vi där. 

Min man tycker det är jättejobbigt med blodprov så han satt och tittade bort. 

Och jobbigt blev det. Barnmorskan fick sticka tre gånger i handen. Trots det fick hon inte fram något blod. Hon hade aldrig varit med om liknande. Hon sticker femton bebisar om dan i handen. Till slut tillkallade hon hjälp och en sköterska från sjukhuset kom och satte nålen i tinningen. Då lyckades det bra och lillsnuttan sa knappt ett pip. 

Svärmor hade med sig jättegod kycklinggryta på eftermiddagen och jag har vilat och känt mig skönt avslappnad. Satsar på att bara vila mig och amma. 

Kvällsmys ihop med sjuttonåringen. 

Nyfödd

Min lilla älskade prinsessa! Kärleken är total! Förlossningen gick jättebra skriver jag nu så här frejdigt i efterhand. Men just då var det en mardröm. Rolig replik från mig själv när det var som jobbigast:"Jag orkar inte föda barn, jag vill inte föda barn, maaaammaaa" Efter värkar hela natten föddes hon kl. 6.30 i söndags morse. 

Vi stannade en natt på BB och kom hem igår. Så snabbt har jag inte kommit hem från BB tidigare. Det kändes skönt att komma hem samtidigt som jag kände mig lite överväldigad och var tvungen att gråta en  skvätt. Hemmet är inte bara en skön fristad utan också min arbetsplats... Lite kaotisk natt här hemma med mycket amning och lite sömn. Jag har i alla fall kunnat vila lite idag och känner mig bättre till mods. Min man är ju ledig två veckor och tar hand om fyraåringen och hemmet. 

En bra dag

Idag har jag haft en jättebra dag. Klev upp från sängen hyfsat utvilad kl 10.30. Åt en jättegod apelsin och lite gröt gjord på myssligubbens fullkost. Gott och nyttigt. Solen strålade ute och jag gick en lite långsam promenad längs med skogskanten. 

Vid 13.30 hämtade farmor barnen hem till mig. Fyraåringen gjorde pärlplattor. 

Tioåringen hjälpte mig med maten. Hon har alltid gillat att greja med mat ihop med mig och är nu till jättestor hjälp. Jag försöker hela tiden berömma mina barn en massa. 

Efter maten passade Tioåringen fyraåringen så att jag kunde vila mig. 

En bok jag vill läsa är Martin Forsters "Fem gånger mer kärlek" Den ska ge praktisk vägledning i att ta hand om sina barn på bästa sätt och som titeln säger, se till att ge fem gånger mer kärlek än tjat och tillsägelser. 

Myskväll med filmen "en riddares historia" minstingen tittar på "fåret Shaun" på iPad. 

Ännu en dag

Så här mysigt är det hemma ihop med Farmor i hennes välutrustade lekrum!

Sen var vi på öppna förskolan ihop med svägerskan och kusinen. Där satt jag i en soffa hela tiden och hade det trevligt. Väl hemma var jag ganska trött och tråkig hela eftermiddagen. På kvällen kom min äldsta tjej och livade upp stämningen!

Broccoli- nyttigt och gott!

Inatt sov jag ganska bra, att sedan få sova vidare på morgonen utan att behöva bekymra mig om något känns riktigt lyxigt. När jag klev upp ur sängen vid 10 hade jag energi till att städa badrummet, tvätta kläder och torka ordning i köket. Känns angeläget att ha huset under kontroll innan bebin föds.  Nu kl. 12.30 ligger jag här i sängen igen. Jag skriver i min iPhone och har samtidigt Josh Groban i hörlurarna. "You raise me up" vilken underbar låt! Måste säga att denna nya teknik är fantastisk. Jag har också haft otroligt mycket nytta av min iPhone när jag pluggat. Googlat fram avhandlingar, läst och skrivit, lämnat in arbeten, haft kontakt med lärare och kurskamrater osv.- ett otroligt bra hjälpmedel. Nu ska jag blunda en stund och samla kraft för eftermiddagen med barnen. 

Man har en tanke om hur mysigt det blir att se sin lilla fyraåring igen, och det är det alltid. Men idag blev det lite jobbigt. Jag vill ha en macka sa hon och såg hungrig ut. Först blir det broccoli, sa jag varpå hon skrek och grät i en kvart. Låter lite brutalt att tvinga i sitt barn broccoli, men faktum är att förrutom morötter så är det den enda grönsak hon gillar. Får hon inte grönsakerna först så äter hon inga alls...Efter detta utbrott satt hon och tröstade sig i mitt knä och åt sedan broccoli med god aptit. 

 

Sen blev det favoriten " tomtegröt"

Tioåringen var hemma hos en kompis efter skolan. De stora tjejerna är hos sin pappa. Jag och fyraåringen spelade nallespelet. 

Väntar...

 Vi får så mycket hjälp från våra föräldrar. Min man har kört fyraåringen till farmor innan jobbet nu i två dagar så att jag kan sova vidare. Förra veckan var det mina föräldrar som hade fyraåringen på morgnarna. Och de lämnar och hämtar och kör både mig och barnen när det behövs. Jag sover lite dåligt nu på nätterna, måste kissa hela tiden, lite tungt att andas också plus att jag är lite nojig nu och tänker varje kväll att i natt kan det vara dags...

Tioåringen är jätteduktig och cyklar hem 5 km från skolan varje dag. Idag var hon på dansen, som hon gillar jättemycket. Här sitter hon med sin IPhone som hon fick i julklapp. Hon hade väl hoppats men inte förväntat sig en, så hon blev överlycklig! 

Jag var med fyraåringen på öppna förskolan idag, där det är rolig sångstund, pyssel och lek. Perfekt att vara där och kladda med lera och härliga målarfärger. Väl hemma blir de egna leksakerna mer intressanta också.

Bara nio dagar kvar!

Det var längesedan jag kom med ett inlägg på min blogg nu. När jag har satt mig vid datorn måndag- onsdag- och fredag-förmiddagar, då fyraåringen varit på förskola har jag bara pluggat och pluggat. Sen har jag också denna höst och vinter, med hjälp av min mamma, rensat och ordnat i hemmet. I onsdags var det examination och jag har nu genomfört tre terminer av sex på speciallärarutbildningen. Det har varit tre intressanta, lärorika och roliga terminer. Första året satt jag många kvällar och helger eftersom att jag hade min yngsta dotter hemma. Denna termin har det varit skönt att jag har fått tid till studierna på vardagförmiddagar. Nu kommer jag att göra uppehåll i tre, fyra år och ”bara” ta hand om mina barn. Jag ska njuta av den nya lilla bebisen.

Här kommer bilder från Londonresan jag och min man gjorde i september då han fyllde 40!

 

 

Vi hade tre underbara dagar ihop! Nu dröjer det ett tag innan vi kan komma iväg så här på tu man hand igen. Om nio dagar är det beräknat att bebisen ska födas. Spännande tider!


Psaltaren 46:11 "Bli stilla och besinna att jag är Gud"

Här kommer slutklämmen på den uppsats jag skrev i våras. Detta lilla barn jag bär och som snart ska födas ska få tre till fyra år hemma på heltid med mig, sin mamma. Jag känner i hela min kropp hur viktigt det är för de små att först få en trygg anknytning till sina föräldrar för att sedan med glädje och tillförsikt kunna möta världen.

Lindgren och Lindblad (2010) forskar om barns utsatthet, stress och sårbarhet. De frågar sig varför våra barn inte mår lika bra som de har det. De talar om att välfärdsstatens biverkan bland annat är att vi inte vill avstå från något och att vi har förväntningar på att samhället ska ta ansvar för våra liv. De menar att föräldrar är osäkra och överlåter uppfostran på samhället. Enligt statlig utredning 2006 om ungdomars psykiska hälsa kan den försämrade psykiska hälsan hos unga i Sverige bero på individualiseringen. I ett land präglat av individualisering är kraven på att skapa sin egen identitet höga. Det är mindre vanligt med psykiska problem i länder där grupptillhörighet betonas. De unga får dubbla budskap. Frihet till självförverkligande kan ställas mot att vi skolat in våra barn till att andra ska ta ansvar. Lindgren och Lindblad(2010) anser att det är viktigt att vi inte blundar för hur individualistiskt vårt land är och att vi tillsammans strävar efter att öppet, ödmjukt och utan rädsla nå gemensamma värderingar.

Sommer(2009) menar att förskolor och andra omsorgsarrangemang tar hand om delar av familjens uppgift att ge barnen omsorg och utveckling men framhåller också att familjen är central vad avser intimitet och omsorg gentemot barnen och att denna omsorg ges vid andra tider på dagen i relation till hur det var tidigare när mödrar vanligtvis var hemma med barnen. Sommer ger inte någon direkt fingervisning om i vilken ålder det är bäst för barnet att börja på förskola. Han framhåller att det i stort sett är bra så som det är och slutsatsen utifrån detta resonemang blir att det fungerar bra för barnen att börja vid ett års ålder. Detta sägs dock inte rakt ut.

Rye(2009) däremot anser att familjer idag har en pressad tillvaro och frågar sig om barnens rättigheter och behov av omsorg och samvaro verkligen kan tas tillvara. Han ifrågasätter att många ettåringar tillbringar större delen av sin vakna tid i förskola. Han anser att barnet borde få vara med sin familj så mycket som möjligt de första åren. Här har barnet sin känslomässiga förankring. Han framhåller att en praktisk lösning för detta naturligtvis är en politisk fråga och också en fråga om samarbete föräldrarna emellan. Ett förslag som han anser skulle kunna vara rimligt är en två år lång föräldraledighet som föräldrarna delar lika, därmed skulle barnet få förutsättningar till en känslomässigt trygg utveckling. Han menar att det inte finns några sakskäl för att barn under 2-3 år behöver förskola för att få en optimal psykosocial utveckling utan att det först är när barnet blivit lite större som förskolan har positiv betydelse för barnets utveckling. En trygg anknytning är inte lätt att åstadkomma i förskolor där personalen skiftar och barntätheten är hög. Som tidigare nämnts anser Sommer(2009) att förutsättningen för att barnen ska trivas i en utvidgad social värld är att ”vissa omsorgsmässiga kvalitetskrav är uppfyllda”(35) Frågan blir då om dessa kvalitetskrav är uppfyllda.

Om det är så att barnen fått en försvagad anknytning till sina föräldrar och allt för mycket har sin egen kultur och därmed inte naturligt knyter an till de vuxna så krävs det mer samarbete, värme, mognad och självinsikt från skolans sida än tidigare. Detta kan inte en ensam lärare klara av. Hela skolan måste samverka och föräldrarna måste i största möjliga mån göras delaktiga.

Om det förhåller sig så som Lindgren och Lindblad(2010) hävdar, att föräldrar är osäkra och överlåter uppfostran på samhället så uppkommer frågan hur ”samhället” kan hjälpa föräldrar att lita mer på sig själva. Här anser jag att Andersson (2001) har goda tankar om hur vi som lärare kan involvera och engagera föräldrarna och inte inkompetensförklara dem genom att ta över deras ansvar som uppfostrare.

Jag frågade en nioårig flicka vad hon tyckte var viktigt för att det skulle vara trevligt och tryggt i skolan. Hennes svar var att det alltid skulle finnas stationer ute på rasterna där de vuxna höll i lekarna.

Referenser

Rye, H (2009). Samspel, kommunikation och utveckling-barn i behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur

Sommer, D (2009). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Stockholm: Liber.

Andersson, I (2001). Samverkan för barn som behöver. Jönköping: HSL förlag

Lindblad F.& Lindgren C. (2010) Välfärdslandets gåta. Varför mår barnen inte lika bra som de har det? Stockholm: Carlssons Bokförlag