Ordentligt firade

Som sagt, barnen har blivit ordentligt födelsedagsfirade! I söndags var sista firandet hemma hos farmor och farfar, ihop med farbror och faster med familjer! Fyraåringen tycker att det är väldigt viktigt med ljus i tårtan, det är liksom det som ÄR att fira födelsedag. Tårtan är dock enkel, bara kladdkaka med lite dekoration ovanpå. Tioåringen har i stort sett fixat allt bakande inför alla kalasen!

Förra veckan när barnmorskan lyssnade på bebisens hjärta tyckte hon att det slog lite oregelbundet så hon skickade mig till sjukhuset för CTG. Där var jag nu i morse. Jag var lite orolig nu några dar innan. Jag älskar ju denna lilla så mycket nu. Det var svårt för barnmorskan att fånga upp hjärtljuden pga. att lillan sprattlade runt så mycket. Tillslut fick en läkare kolla bebin med ultraljud. Allt såg bra ut och han kunde inte konstatera någon oregelbundenhet. En sprallig liten tjej verkar det vara;)

Höst

Mina gullungar på väg hem från skola och förskola. Farmor har hämtat och fotat;)

Nu har mitt pluggande startat upp och bloggen har legat i träda. I oktober har tre av mina tjejer fyllt år. Så nu är det fyraåringen, tioåringen och sjuttonåringen! De är ordentligt firade av släktingar och vänner.  I lördags tog jag med mig de två små på konsert. Simon and Garfunkel låtar. Sjuttonåringen var med i kören. Helt fantastisk konsert. Jag satt och höll tillbaka tårarna, lycklig att min dotter får vara med i så fina sammanhang.

Min man och min svärfar köpte golv och annat material till att göra iordning källarrummet. Idag har min pappa och min svärfar satt igång med att fixa detta rum. Jag har väl sagt det några gånger; mina föräldrar och svärföräldrar är bäst!

Äntligen dansskola!

Inte världens bästa kvalité på denna bild. Men den får vara med i alla fall.

Min make beordrade mig att filma denna viktiga händelse, så jag var fokuserad på det. Idag, äntligen började treåringen på sin "egna dans". Hon skrattade och skuttade hela vägen in i danssalen. Sen hon var bebis har hon beundrat nioåringen och sextonåringen när de agerat på dansscenen. I säkert ett år har hon väntat och längtat till att få börja. På kulturskolan i vår kommun får man börja på barndans det året man fyller fyra. Så idag var det äntligen dags. Jag har aldrig sett något gulligare. Totalt seriös och överlycklig. Förskolan funkar också jättebra. Idag sa hon att hon inte kände sig ledsen när det var mat. "Det var samma kött som hemma". Nioåringen trivs bra på sin nya skola. Sextonåringen är på utbytesresa i Tyskland en vecka. Tjugoåringen söker jobb. Jag har börjat läsa kurslitteratur. Tuggummi är gott!

Jag kan känna bebisen!

Min lilla treåring (snart fyra) säger att S är hennes favoritfröken. I tisdags skulle S iväg en stund och planera. Min lilla snuttplutta kunde berätta för mig att hon kände sig ledsen och osäker i och med detta. Morgonen efteråt sa hon att hon ville att jag skulle vara med och passa henne. Hon var nära att börja gråta. Jag talade om för henne att idag ska du ju ut i skogen och S kommer att vara med hela tiden. Vi packade pannkakor och vattenflaska. Sen när hon stod där med sin lilla ryggsäck på i hallen sa hon; "nu är jag redo" eller ledo som hon säger. Imorse när hon installerat sig på cykeln sa hon igen; "nu är vi redo". 

Mitt lilla hjärta. Fröknarna säger att det går jättebra. Hon själv säger att hon blir lite ledsen ibland men att det går över och blir bra. Skogsutflykten blev jättelyckad enligt både fröknar och henne själv. Mamma hämtade barnen och körde oss sedan till universitetsbiblioteket där jag fick tag i en massa kurslitteratur. Så snällt av mamma. Jag är också så nöjd över att först av alla (troligtvis) plocka åt mig böcker inför kursstart som är nästa vecka. Sen var jag och barnen ute en stund.

Sen dök mamma upp igen och färgade mitt hår och röjde lite i köket. Nioåringen stekte pannkakor. 

Hela veckan har jag dessutom fått hjälp av svärföräldrarna med lämning och hämtning av barnen. Jag har det bra! Lite jobbigt med foglossning. Men idag fick jag belöning. För allra första gången kände jag bebisen röra sig inne i magen. Vilket fantastiskt underverk det är. Tänk att jag redan älskar den här lilla personen. 

Ännu är det sommar

Underbart kvällsdopp idag när min man kom hem från jobbet. Perfekt att äta kvällsmackor ute. 

I tisdags började nioåringen på ny skola. Hon börjar i fyran. Tänk vad fort tiden går. Hon trivs jättebra med nya lärare och klasskamrater. På eftermiddagarna lagar hon och jag mat ihop. Hur mysigt som helst. 

Inskolningen med treåringen har gått hur bra som helst. Jag är så otroligt nöjd att hon börjar nu när hon snart blir fyra år. Sextonåringen och nioåringen fick börja dagis strax innan de var tre år gamla. Bara några få timmar i veckan. Men de skrek och grät och klamrade sig fast på mig när de skulle skolas in. Hemskt var det. Måste vara en känslig period. Som sagt är jag väldigt glad och tacksam att min nu snart fyraåriga lilla minsting kunnat få göra inträde till den stora världen nu när hon är redo. Idag lämnade jag henne kl nio och hämtade halv ett. Allt hade gått jättebra men hon vill vara nära fröknarna hela tiden och backar undan lite när de andra barnen närmar sig. Lilla lilla snuttplutt. 

Här kommer en suddig stökig bild från i förrgår när jag lyckades samla alla tjejer till kvällsmat. Fullt ös och lite utmattande när alla pratar i munnen på varann. Ett litet spädbarn på detta blir grädden på moset. 

Första förskoledagen

Jag satte treåringen bak på cykeln och cyklade bort till förskolan, första inskolningsdagen idag. Jag var där ihop med henne i en timma. Först spelade vi ett mattespel ihop med en av fröknarna och sen lekte vi med lera ihop med en flicka. Min lilla treåring hängde sig fast på mig men kom igång mer och mer och vågade prata lite med fröknarna. En av fröknarna frågade vad hon brukade göra ihop med mamma. Jag väntade med spänd förväntan på vad svaret skulle bli, "skriva" svarade min lilla gulleplutt. Visst har vi skrivit lite ihop ibland men det svaret hade jag aldrig kunnat tänka mig. 

Läste på nätet att cykling fungerar bra när man har foglossning och det gjorde det! Jag har lite mindre ont än för några dagar sedan.  Just nu sitter jag på rehab och väntar på att få tid hos sjukgymnast. Alla fyra tjejer är hemma. De städar och lagar mat och tar hand om minstingen. Känns jättebra att sätta dom i arbete medans jag sitter här. Hoppas de har det bra. Hoppas på att komma hem till god lunch. Ibland förvånas man över vad de klarar av när de får hela ansvaret;) 

Maten var kanongod och jag är nu utrustad med stödbälte och små träningstips. 

Foglossning

Usch vad segt och tungt det har varit nu några dagar. När jag går i trappor, vilket jag måste i vårt hus eftersom sovrum och badrum är på övervåningen, så känns det som om knivar skär i höften. Dessutom är fingrarna stela och svaga. Utmaning att känna glädje och tacksamhet när man mår pissdåligt;)  Idag känns det i alla fall lite bättre än det gjort de senaste tre, fyra dagarna. Tror att jag kan hålla undan den värsta smärtan om jag vilar mycket. Får hjälp från mina och min mans föräldrar. Sen får barnen kanske tyvärr titta lite väl mycket på film. Det blir bra när skola och förskola sätter igång nästa vecka. Svårt att ha tålamod med barnen. Just nu bakar och bråkar nioåringen och treåringen tillsammans. Jag ligger på soffan och tittar på eländet. Tröstar mig med stunder då barnen är gulliga med varandra. Svärmor fångade tre av dem på bild i söndags när vi firade kusinen.  

Igår fann jag treåringen så här gulligt ihopkurad med sin storasyster när de tittade på film ihop.

Skärgården

Underbar dag ute på skärgårdsö. Ingen riktig sommar utan denna utflykt. Vi var ett stort gäng mammor och barn. Lite molnigt, men det var bara skönt. 

Trött men glad

Min man jobbar denna vecka. I måndags var det sol och bad ihop med syrran och hennes familj. Min syster hade också skramlat ihop ett par andra familjer, så det blev sommarparty på stranden igen. Igår var jag helt slut, lite regnit var det också. Men jag hade min underbara sjuttonåring hemma som städade i köket och passade treåringen lite så att jag fick vila. Sjuttonåringen har jag annars inte sett mycket av denna sommar. Fångade henne på bild i morse innan hon  sprang iväg till bussen för att träffa kompisar. 

I första Thessalonikerbrevet 5 vers 16 står det kort och gott "var alltid glada" Kay Pollaks bok, "att välja glädje" har varit till stor inspiration för mig. Jag tror att vi människor har stor möjlighet att välja lycka och glädje. Sen måste man förstå att det kan finnas svåra tillstånd av depression då det inte går att ta sig i kragen, eftersom det inte finns någon krage att ta sig i. Detta har jag upplevt under ett par tillfällen i mitt liv och det är hemskt. Man kan ha hur många vänner som helst och vinna en miljon men blir inte glad för det. Tur att det finns medicin och professionell hjälp att få i sådana situationer. Trött är jag men glad och lycklig, väldigt tacksam över det. 

Liseberg

Datorn är söndrig så det får bli lite korta inlägg från iPhone. Först ett par vardagsbilder. Min man jobbade onsdag, torsdag. Jag var hemma med barnen och orkade inte göra något speciellt. Treåringen uppskattar dock när jag ligger på golvet och engagerar mig i det hon gör.

På torsdag eftermiddag kom min mans kusin med familj på besök. Nu är det lördag kväll och de har precis åkt hem till Norge. Fullt ös med bad och Liseberg. Det var första gången treåringen var med. Hon är så gullig, lite försiktig, ville knappt åka någonting först. Men sen fastnade hon för lugna bilar och båtar och sagoslottet. Jag åkte hem klockan fem, helt slutkörd. De andra stannade som vanligt till stängning klockan elva. Vi var där när det öppnade klockan elva på förmiddagen. Nioåringen älskar sina sysslingar som är i samma ålder som hon. 

Mera sol

Nu har vi badat och grillat och busat och festat. Helt underbart att min man varit ledig nu dessa soliga dagar. Här flyter man och barn med strömmen på vårt favoritbadställe. Idag och igår var vi ett helt gäng med syskon, kusiner och vänner som badade och grillade. 

I fredags var jag på tjejträff. Kom hem först kl 2 på natten, så nu tror inte min man på mig när jag säger att jag inte orkar nåt. Jag orkade ju parta halva natten;) Hur kul som helst! På lördagen var vi på 40 års kalas med en massa barnfamiljer. På söndagen firade vi min svägerska, svärföräldrarna bjöd på lyxmiddag! Jag måste ha det bäst i hela världen! Dagens tacksamhetstanke går till min underbara man som fixar med inköp, hem och barn så att jag får vila mellan alla roligheter!

Sommaridyll

Igår kväll åkte vi till mina föräldrars sommarställe som ligger två minuters gångväg till en underbar havsvik.Idag kom även min mans föräldrar hit. De har varit bästa kompisar med mina föräldrar sedan innan vi föddes;) Idag var det inte ett moln på himlen. 

Detta måste vara en av de finaste platserna i Sverige. Så kul att mamma har förverkligat sin dröm om ett sommarhus här. Pappa sågar och slipar och gör mammas drömmar till verklighet. Tidigare har de i många år bott i husvagn på campingen i närheten. Barn (6 stycken) och barnbarn (11 stycken) är alltid välkomna. 

Matkladd och shopping

Tjugoåringen är pank. Igår erbjöd jag  henne en hundralapp mot att hon gav mig ett handtag med matlagning, städ och barn. Vi jobbade på bra. Tjugoåringen förundrades över att det är dags att sätta igång med nästa måltid och börja om med allt stökelibök  just när man lyckats få någorlunda  ordning på köket.

Ibland känns det som att mitt liv är ett enda stort matkladd. Men jag känner mig nöjd över att oftast laga mat från grunden. Igår blev det vegobiffar av röda linser, rivna morötter och persilja. Det är roligt och intressant med nyttig mat. Hur bra kan man må om man äter optimalt nyttig mat? Periodvis har jag varit extremt nyttig och ätit raw food, det vill säga mat från växtriket uppvärmt till max 42 grader. Rekommenderar Erica Palmcrantz bok; Raw food på svenska. Lyckas inte riktigt hålla mig till denna nyttiga kost när jag är gravid eller har bebis. Sen är jag lite rädd att de stora tjejerna ska få bantningsnoja om jag predikar att mjölk, kött, fisk, ägg, bröd osv är onyttigt. Mycket frukt och grönt blir det här hemma i alla fall. Jag sa till min tjugoåring att det var jättemysigt att jobba ihop med henne. Då sa hon att hon älskar mig så otroligt mycket. Vilken underbar belöning för allt slit som jag haft med min förstfödda.

Nioåringen tillverkade barbiemöbler och barbiekläder. Treåringen är nöjd när hon får vara med på ett hörn.

Igår på eftermiddagen var jag med de två yngsta på shoppingcentret. Egentligen orkar jag inte vara där. Min man är nöjd över att shopping inte är min hobby, då går det inte åt så mycket pengar. Men nioåringen var otroligt nöjd över halva reapriset fynd.  JC har kläder i xxs som passar henne. Treåringen kröp omkring och lekte katt.

Idag tvättar jag kläder, sen ska vi packa och åka ner till mina föräldrars sommarställe ett par dagar. Min man tar några semesterdagar. Idag åt vi vattenmelon och myssli till middag.

Första Korinthierbrevet 13:4 ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.”

Lite från min uppsats

Rye (2009) framhåller att det är av största betydelse för alla små barn att kommunikation och anknytning utvecklas. Omsorg och interaktion ingår ända från början i utvecklandet av centrala nervsystemet vars funktion är grunden för inlärning och att kunna anpassa sig till omgivningen. Funktions- och utvecklingssvårigheter kan försvåra etableringen av en god anknytning, då kan empatisk och lyhörd omsorg skydda barnet från negativa verkningar som kan uppstå på grund av stressupplevelser. Studier har gjorts där man granskat effekten av att tidigt ge föräldrar hjälp i samspelet med sitt lilla barn. Oavsett om barnet hade medicinska, kognitiva eller sociala problem så gav denna hjälp stor effekt och förbättrade tillståndet och framtidsutsikterna för barnet. Danielsson och Liljeroth (1998) poängterar att de professionella måste se föräldrarna som naturliga samarbetspartners och utgå från att de vill sitt barns bästa. Det behöver finnas ett ömsesidigt förtroende. Föräldrar till barn med funktionsnedsättning kan känna press att träna sitt barn hela tiden. Men detta kan bli onaturligt och en orealistisk börda kan läggas på föräldrarna. Resultatet kan bli blockerande spänningar som förstör familjelivet. Kontakt, kärlek och positiva upplevelser ihop med föräldrarna gör barnet öppet och mottagligt för inlärning. För att verkligen förstå ett barn behöver pedagoger och andra vuxna som arbetar med barnen sätta sig in i och respektera föräldrarnas känslor och upplevelser. Det är oerhört viktigt att föräldrar och pedagoger gör allt för att försöka förstå barnet och se det positiva, särskilt om barnet upplever att det inte passar in.

Referenser

Rye, H. (2009). Samspel, kommunikation och utveckling-barn i behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur

Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1998). Vägval och växande – förhållningssätt, kunskap och specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber

 

Stranden

Dagen började med att barnen bakade muffins. Nioåringen var jättetålmodig med treåringen. Lycka är att få baka ihop med storasyster. 

Dessa goda bakverk tog vi med till stranden. Fyra mammor och elva barn från två till elva år. Som synes hade vi hur kul som helst!

Utomhusteater

Härlig dag idag ihop med goda vänner på utomhusteater

Treåringen blev dock rädd och ville gå hem när näcken skulle slänga prinsessan i vattnet

Det är näcken som sitter där borta vid trädet. Treåringen klamrade sig fast på mig och var rädd att näcken skulle slänga henne i vattnet

Som tur var så slutade allt lyckligt och vi 

klättrade i träd och var lite busiga och plaskade i fontänen. 

att räcka till

Dagens tacksamhetstanke, att min treåring gillar supernyttiga gojibär, eller som hon själv sa igår: ”Jag älskar gojibär”

Det har sina utmaningar att ha fyra barn i så olika åldrar. Igår kom tjugoåringen förbi och ville prata om livet och få lite hjälp med en jobbansökan. Vädret var fint och treåringen var nöjd med att bada i minipoolen vi har i trädgården. Så fick jag en fin möjlighet att prata med min härliga tjugoåring.

Treåringen fick också en egen liten stund med mamma i sandlådan då jag fick smaka på alla hennes bakverk. Jag försöker vara i nuet och njuta av att höra och se min lilla treåring. Jag har nog en bit på väg innan jag erövrat konsten att vara helt närvarande i nuet. En helt fantastisk bok som handlar om detta är ”En ny jord” av Eckhart Tolle.

Nioåringen var inne och inloggad. Då får jag lite dåligt samvete men jag kan ju inte tvinga henne att vara i sandlådan. Hon är inte bara inne på datorn, hon pysslar och virkar också. Jag önskar att hon kunde bli lite mer inriktad på att läsa böcker. Jag läste en statlig utredning där de tror att barns bokläsning fått stryka på foten på grund av datorerna. Dock har nioåringen blivit otroligt duktig på engelska. Hon kollar pyssel, naglar och frisyrer på youtube och lär sig engelska på köpet. Väldigt duktig på att göra fina frisyrer är hon också. Jag engagerade mig en stund i att titta på en nagelkonstnär, fantastiskt vad de kan göra (dock inte så intresserad av att själv ha såna naglar)

Här ser vi en fin frisyr som nioåringen gjort på sig själv. Lillasyster är nöjd över att få målade naglar.

Pratade lite med sextonåringen på telefon. Hon hade bestämt träff med kompis, annars hade hon också kommit förbi. Hon funderar på att packa ihop grejerna och komma hem till mig ett par veckor. Min underbara sextonåring. Det är jobbigt att ha två hem. Nuförtiden får de bestämma helt själva när de bor hos mig eller pappa. Tjugoåringen bor numera hela tiden hos sin pappa, men kommer ofta förbi. Sextonåringen vill att vi fixar till hennes rum. Vi slog ut en vägg och kommer aldrig till skott med att fixa till väggar och golv. Orkar inte nu när jag är gravid. Lite dåligt samvete för det med. Det är en spretig barnaskara som jag försöker räcka till för. Min man stöttar på alla sätt. Tar alltid tag i disk, dammsugning eller tvätt när han kommer hem. Framför allt tar han sig tid med barnen. Extra projekt är inte riktigt vår grej.

Detta var igår. Nu är det ny dag. Sommarlov är mysigt, ibland är det lite jobbigt med dagar utan skola och rutiner. Men mest njuter jag av det.

Andra Timohteosbrevet 1:7 ”Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens”

 Lite från min uppsats

Andersson (2001) är väldigt tydlig med sin åsikt att barnens uppförande i klassen är en uppfostringsfråga och föräldrarnas ansvar. Som exempel tar hon, att komma i tid, att ha med rätt material, att vara vaken på lektionerna, att vara aktsam om inredning och material, att visa hänsyn och respekt mot lärare och klasskamrater. Om läraren tar på sig ansvar som är föräldrarnas, då inkompetensförklaras föräldern. Andersson menar att en lärare kommer ingenstans utan att föräldrarna medverkar och att en bra förutsättning för samarbete är att lärare och föräldrar ser varandra som vanliga människor.

Referens

Andersson, I. (2001). Samverkan för barn som behöver. Jönköping: HSL förlag

 

Sommarväder

Härligt med sol och bad. I lördags var vi på vårt favoritbadställe. Spann och spade, god matsäck och grill. Vi stannade tills det blev kväll. 

I söndags hade vi middag hemma hos svärföräldrarna. Svärfar fixar godare mat än stjärnkockarna. Alltid lika roligt att träffas med min mans familj. 

Nu är det måndag igen. Nioåringen är på nöjespark ihop med kusin och farbror med fru.( Farmor betalar hela kalaset och jag är tacksam att inte behöva åka karusell). Klockan är nu halv tio på kvällen och vi har inte sett till henne än. Så de har det nog kul. 

Jag träffade min gamla klasskompis som jag fått kontakt med igen nu på senare år. Så roligt att vi lyckas träffas då och då. Vi passade på att vara på stranden.