böcker, kärleksspråk och barnmorskor

Dagens tacksamhetstanke: Böcker

När min man kom in i mitt liv fylldes huset av böcker. Om jag vill göra honom glad så säger jag att vi kanske skulle köpa en till bokhylla, och så gör vi det. Jag ser framför mig att i denna hylla finns lite plats som sedan fylls på lite då och då. Sedan får det gärna fortsätta vara lite luftigt och finnas plats för låneböcker till exempel. Men vad händer? Jo, på fem minuter är denna hylla proppfull.  Vart i hela världen fanns alla dessa böcker?  Alla dessa drivor med pärmar, böcker och cd-skivor har gjort mig tokig. Vissa lördagar när vi sagt att vi ska städa har jag kommit på honom med att sortera böcker och skivor i bokstavsordning, då kan man verkligen bli tokig!

Men,men jag älskar honom, jag gifte mig med honom och släpade hem honom till mig. Faktum är också att jag är glad för alla lärorika böcker och all fin musik som kommer mig till del. Nu har han skaffat en läsplatta vilket till viss del minskar inflödet av böcker. Senaste året har han stöttat mig i mina deltidsstudier. Helger och kvällar har han tagit hand om hem och barn så att jag kunnat plugga. Saker jag tidigare stört mig på kan jag idag ta med en nypa salt och le åt. En bok som varit till stor hjälp i vår relation är Gary Chapmans; The five love languages. Han har en modell i fem delar: Ord som bekräftar, tid tillsammans, gåvor, tjänster och fysisk beröring. Mitt kärleksspråk är tid tillsammans, min mans, ord som bekräftar.  Med denna vetskap kan man rikta in sig på det som betyder mest!

Idag var nioåringen med som statist i nya filmen om Sune! Detta har pågått hela dagen. Hon har skickat sms och är hur laddad som helst. Hon är där i egenskap av dotter till en av våra vänner. Nu kommer de hem!

Jag tog med mig treåringen och träffade en jättetrevlig barnmorska. Läkartid skulle jag haft nästa tisdag men nu är det framflyttat till nu på tisdag. Nu är jag jättespänd på att få veta hur långt gången jag är. Tänk om det är tvillingar? Efter denna trevliga stund slog jag på stort och fyndade mammabyxor till halva priset.

Väl hemma dök tjugoåringen upp och fick i sig lite mat;) Treåringen blev jätteglad över att se henne. Mysigt att ha barn i massa olika åldrar.

Matteus 7:7 ” Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas”.

Från min uppsats:

Sommer (2009) påvisar att i familjen är barnet älskat, medan på en arbetsplats är de vuxna i princip inte emotionellt engagerade i barnet. Att vara civiliserad och vänlig är tillräckligt. Förvisso kan jag som lärare inte lova barnen att för alltid finnas kvar, inte heller kan jag älska dem så som föräldrarna gör. Danielsson och Liljeroth (1998) framhåller dock att i arbete med människor är jag själv som person det viktigaste redskapet och att en lärare kan vara en mycket viktig person för barnen. Thornberg (2006) lyfter fram viktiga principer som pedagoger kan använda sig av för att främja prosocial utveckling. Det handlar om att hjälpa barnen att utveckla empati genom att tala med dem om hur det känns för någon som far illa. Det är viktigt att läraren i alla sammanhang är en förebild i prosocialt beteende. Det är av stor betydelse att hela tiden ge eleverna positiv uppmärksamhet när de beter sig prosocialt. Läraren bör ha en auktoritativ fostranstil som innebär regler och krav men samtidigt ger utrymme för förhandling och att elevens känslor och synpunkter blir förstådda och respekterade. Det behöver finnas varma relationer med närhet och engagemang mellan läraren och eleven. Det är också viktigt att utveckla ett socialt klimat färgat av prosociala normer där eleverna kan bli förebilder för varandra. Att äldre elever får ansvar för yngre elever är också något som främjar prosocialt beteende. Min uppfattning är den att läraren kan vara hur vänlig och kompetent som helst men om eleven inte förmår eller vill knyta an till sin lärare då har läraren svårt att göra sitt jobb.  Att lägga skuld och förmedla att det är barnet eller föräldern som är problemet främjar dock inte någon.

Referenser:

Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1998). Vägval och växande – förhållningssätt, kunskap och specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber

Sommer, D. (2009). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Stockholm: Liber.

Thornberg, R. (2006). Det sociala livet i skolan. Socialpsykologi för lärare. Stockholm: Liber

radhusidyll och städtips

Jag mötte min underbara make när mina två äldsta barn var små, minstingen var inte ens fyllda två. Krångligt, slitsamt och svårt kan det verkligen vara när vardagen för en styvfamilj ger sig till känna. Vad tacksam jag är att han alltid stått vid min sida även när det varit blåsigt. I början kunde han ibland försiktigt fråga varför jag gjorde si eller så med barnen(i situationer då jag inte var särskilt tålmodig eller pedagogisk) då kunde jag vråla tillbaka att jag inte gör så här för att jag tror att det är pedagogiskt riktigt, jag gör det för att jag inte orkar. Nu har han två egna barn och full förståelse.  Vi försöker vara duktiga och äta nyttigt, hålla på läggtider osv. osv. Men ibland ger man dem godis bara för att de tjatar eller låter dem sitta och somna i soffan bara för att man inte orkar natta dem.

Städtips: Strunta i att det ligger en massa grejer överallt och torka i stället golvet riktigt rent och fint. (grejerna får flyta omkring med golvmoppen) Under dagens lopp kanske man sedan lyckas förmå barnen (och mannen) att plocka undan, simsalabim så har du ett ganska hyggligt resultat. Detta ägnade jag mig åt i förmiddags medans treåringen lekte med samma lilla kompis tredje dagen i rad. Undanplockandet har ännu inte ägt rum. Kanske tar det i morgon….

 

 

Sista dagen för nioåringen på filmkursen. Den har varit jättekul. De fick göra lerfigurer och sedan animerad film av det. Mitt i prick för min kreativa tjej!

Mysigt när även stora tjejer kan fantasileka. Kusinen som är här några veckor över sommaren, bor numera långt bort till nioåringens stora sorg. Men vänskapen består och underhålls med träffar över Skype. Treåringen är mer än nöjd över att ibland få vara med på ett hörn.

 Vårt bostadsområde är ett lekparadis.  I vår länga finns tre andra treåringar. Hela eftermiddagen var det spontant ”trädgårdsparty” med både barn och trevliga föräldrar. Vår studsmatta är populär. Jag bjöd på vatten.

 

Nu ringde tjugoåringen som precis kommit hem från sol, bad och flirtande greker. Hon åkte tillsammans med gulliga mostern som bjöd på alltihop! Det är jättemysigt att prata med sin vuxna dotter. 

En fyrabarnsmamma ägnar mycket tid åt att bara finnas där för sina barn. Idag blev jag dock bjuden på heldagstjejparty där gubbar och barn är portförbjudna. Det ska jag se till att inte missa!

Matteus 7:12 ” Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”

Här kommer ett utdrag från min uppsats som tyvärr är lite skrämmande och nedslående:

 Ny svensk forskning påvisar att lärare idag får tampas med svåra problem och att det just är de sociala svårigheterna som är den stora utmaningen.  Här följer ett citat taget från en intervju i Gerrbos avhandling (2012); ”Det blev väldigt otäckt, för han skrek, primalskrik alltså, och han hade döda i blicken i princip och skrek: ’Jag ska döda dig’, med den här rösten, som säger att: ’Jag är i en sådan frustration, så jag vet inte var jag skall bli av’ (klasslärare, åk 2, Österskolan).” (s 155). Jag upplever att det är väldigt svårt i skolan idag, att många barn inte mår bra. Om de dessutom inte vill ty sig till sin lärare är det svårt att hjälpa. Andersson (2001) framhåller att ett av de allra svåraste dilemman som lärarna beskriver är när en elev mår dåligt eller stör i klassen och det oftast inte finns någon som kan hjälpa till. Läraren behöver antingen lämna klassen för att ta hand om eleven eller lämna eleven för att ta hand om klassen. Lärarna känner sig ofta splittrade och otillräckliga.

Referenser

Gerrbo, I. (2012). Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering i praktiken. Göteborgs universitet, utbildningsvetenskapliga fakulteten.

 

Andersson, I. (2001). Samverkan för barn som behöver. Jönköping: HSL förlag

 

 

hushållsarbete, guld och gröna skogar

Det är lätt hänt att låta ”gnällskivan” ta över hjärnan. Hur trött man är, hur stökigt det är, hur jobbigt det är, hur regnigt det är, hur tråkigt det är…….För mig har det varit till stor hjälp att verkligen aktivt, i mitt sinne rada upp allt som finns att vara tacksam för. Nu, i och med detta bloggande skriver jag dessutom ned ett utvalt fenomen att känna tacksamhet över! Jag är tacksam för att jag bor nära skogen. Jag älskar att gå i skogen. Motion, frisk luft och meditation. För tillfället, om jag får barnvakt en timme (vilket jag fick igår eftermiddag när mamma hade barnen) slänger jag mig på sängen. Tänk att ett sådant litet, litet liv i magen kan göra en så trött. Men skogen finns kvar.  Faktum är att när jag ligger i min säng på övervåningen har jag underbar utsikt över skogen och ett mäktigt berg.  Jag kan ta med barnen ut i skogen på picknick. Det gör jag ibland. Treåringen älskar det, nioåringen hänger med och tycker det är lite mysigt, men vill strax hem. Denna regniga dag sitter vi inne. Treåringen har samma lilla kompis här som igår och nioåringen är på filmkurs.

Igår eftermiddag stekte nioåringen pannkakor. Man känner sig som en mycket lyckad mamma när barnen gör lite nytta. Viktigt för ett barn att få känna sig behövd! Jag diskade och fixade lite runt om och vi hade en fin stund i köket. Hushållsarbete är inte hushållsarbete utan en möjlighet till närhet, gemenskap och fostran.

Ibland när man är trött låter man barnen göra lite vad som helst. Sen får man massa jobb efteråt och blir ännu tröttare.

 

Säg den lilla tjej som aldrig provat på lite hårförlängning.

Såg en mysig film igår kväll ihop med nioåringen.  ”Allt en tjej vill ha” från 2003. Det är kul när barnen blir så stora att man kan gilla samma film. Då sitter man inte där och offrar sig ;) Lite sockersöt och förutsägbar men helt okej underhållning.

Jag har funderat på att vara busig och gå runt i Sverige och vara gravid utan att anmäla mig till barnmorskemottagningen. Tänk om man sen födde sitt barn hemma och dessutom lät bli att gå till BVC. Vad skulle hända då? Idag har jag i alla fall ringt och bokat tid. Jag tror att jag hade sista mensen 24 mars, den skrev jag upp i min kalender. Men sen kanske jag hade en efter det. Jag vet inte riktigt. På barnmorskemottagningen var de angelägna om att jag skulle komma snarast. På fredag ska jag dit för inskrivning. 9 juli ska de bjuda mig på ultraljud för att kunna fastställa hur långt gången jag är. Spännande!  Så klart är jag tacksam över all professionell hjälp som finns att få.

Ordspråksboken 17:22: ”Ett glatt hjärta är en god läkedom”

Lite från min uppsats:

Gordon Neufeld (2009) filosofie doktor och kliniskt verksam psykolog i Vancouver hävdar att föräldrarnas plats har ersatts av jämnåriga och att barnen har fått en försvagad anknytning till sina föräldrar.

Referens

Neufeld G. &  Maté G. (2009). Våga ta plats i ditt barns liv. Jönköping: Brain Books AB

Jag refererade inte mer än så här till Neufeldt. Han tillhörde inte kurslitteraturen. Boken köpte jag för ett par år sedan. En väldigt viktig och tänkvärd bok, anser jag. Den ger mig också kraft och motivation att hålla fast vid min övertygelse att det är värt att leva med tajt budget, bo kvar i radhuset, köpa begagnat och i stället ha tid till barnen.  Jag finns här hemma även för mina stora tjejer. Hemlagad mat och en mamma som lyssnar är stor lyx!

 

kärlek, tillit och anknytning

 Treåringen kom traskande in till oss på natten och la sig mitt emellan. Man försöker rulla undan lite och få ligga ifred. Men då kommer det fram en liten hand som kollar att mammas ansikte fortfarande är kvar. Pappan fick små sparkande fötter och valde till sist soffan. Helst ska de ligga på tvären mellan mamma och pappa. Egentligen har vi som policy att ta henne tillbaka till sitt rum och ligga bredvid henne lite där. Men vi orkade inte riktigt det i natt. Gubben min är lite förkyld, och det vet väl alla att det är lite värre för en stackars man att vara förkyld än för en kvinna att vara gravid;)

 

 

 

På morgonen försöker jag tänka på sådant som jag är tacksam över. Idag tänker jag på mina föräldrar som är så kärleksfulla och goda. Tänk att just jag har fått födas under så goda omständigheter. Mina föräldrar blev väldigt förvånade när jag berättade att de skulle få ett barnbarn till, men också jätteglada. Varje morgon i säkert ett halvår tog min pappa barnvagnspromenad med treåringen när hon var nyfödd. Jag somnade om och sov ostört i tre, fyra timmar på förmiddagarna. Mamma jobbade fortfarande då men nu är hon också pensionär. Pigga och starka är de trots sin ålder. Fick ett sms här på morgonen att de gärna har barnen en stund under dagen;)

Idag och resten av veckan är nioåringen på sommarlovskurs tre timmar per dag, där barnen får lära sig göra animerad film. Här värmer hon sin lillasyster innan hon åker iväg (mammahjärtat blir också varmt)

 

 

 Treåringen har en liten jämnårig kompis här hemma. Vi har varit ute och grävt i sandlådan. Tänk att det kan vara så roligt, en sådan enkel sak. ”Nu får vi inte äta den snart för snart ska vi äta den, okej” säger treåringen och bjuder på sandkaka.

 

 

 Lite får man hjälpa dem att leka, men just nu har de stängt dörren till rummet och vill vara ifred. Det går så fort så fort, plötsligt är de stora, det vet jag ju nu eftersom min äldsta är vuxen! Jag har haft vett på att njuta av mina minsta och inte varit så stressad, man måste inte hinna med en massa. Nu kommer treåringen ut till mig i köket, kompisen i rummet ropar: ” Älskling, kom”. Treåringen svarar med väldigt gullig röst; ”Jag kommer snart” och rusar in i rummet igen. Dessa två små kompisar som blir fyra år till hösten har inte börjat på förskola än. Känns härligt att ha en och annan vän som tänker som jag och prioriterar att vara hemma med de små.

Psaltaren 113:9: ”….sitta med glädje som moder, omgiven av barn! Halleluja!”

Lite från min uppsats:

 Evenshaug (2008) och Danielsson och Liljeroth (1998) framhåller att föräldrarna utgör en trygg bas som barnet hela tiden kan återvända till, en trygg känslomässig grund i familjen är nödvändig för att barnet ska kunna erövra världen utanför. Broberg, Hagström och Broberg (2012) påtalar att en anknytningsrelation inte är utbytbar och behöver vara varaktig över tid. Under inskolning på förskola behöver ett till tvååriga barn få möjlighet att utveckla en nära relation med minst en pedagog. För barn under tre år är det mycket viktigare att ha god kontakt med vuxna än med jämnåriga. På förskolan behöver barnet en lyhörd förutsägbar vuxen att ty sig till. Sju till åtta timmar är en väldigt lång tid för barnet att vara utan sina föräldrar. Thornberg (2006) påvisar forskning som bedrivits med avsikt att försöka förstå hur barn blir prosociala, varmed menas villighet att hjälpa, dela med sig, skydda och tänka på andra människors bästa. Ett prosocialt beteende hos barnet främjas och utvecklas om relationen mellan föräldrar och barn är tillitsfull och varm med en nära känslomässig anknytning. Att föräldern har en auktoritativ fostransstil gör också att barnen blir mer vänliga och socialt ansvarstagande. Av betydelse är också att den vuxne använder sig av induktion, det vill säga att man resonerar med barnet och förklarar varför man gillar respektive ogillar vissa beteenden och på detta sätt appellerar till barnets förnuft och empati.

Referenser

Broberg, M., Hagström, B., & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan. Stockholm: Natur och Kultur

Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1998). Vägval och växande – förhållningssätt, kunskap och specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber

Evenshaug, O. & Hallén, D. (2008). Barn- och ungdomspsykologi. Stockholm: Studentlitteratur.

Thornberg, R. (2006). Det sociala livet i skolan. Socialpsykologi för lärare. Stockholm: Liber

 

 

Måndag igen

Efter en fin midsommarhelg med trevliga vänner och ganska mycket möjlighet till vila har jag bävat lite inför måndag. Min man (han som gjort det möjligt för mig att vila) åkte iväg tidigt till jobbet. Barnen vaknade vid sju så det var bara att kliva ur sängen. ”Barbie och de rosa balettskorna” blev min räddning; åttio minuter kunde jag sova när nioåringen satt och myste ihop med treåringen i soffan. Ibland är de gulliga ihop, oftast har nioåringen dock inte så mycket tålamod med sin dyrkande lillasyster.

Varför är jag så fruktansvärt trött nu då? För bara några veckor sedan kände jag mig stark och fri. Kunde göra nio armhävningar (riktiga, inte på knäna) skrev universitetsuppsats och kände att nu är det nya tider(fyrtioårskrisprestationer?)  Nu känner jag mig svag, ofri och totalt beroende av min man. Vad har hänt? Jag väntar barn igen och det var inte planerat. Jag har haft svårt att bli gravid och behövt hormonbehandling. Men trots detta fått fyra barn. Fyra barn får räcka, fler orkar jag inte, har jag tänkt. Men nu är det som det är. Är det bara eländigt? Jag tror att barn är gudagivna och att allt har en mening. En liten, liten vid mitt bröst igen. Kan det finnas större lycka? Men visst, man offrar hela sin kropp, hela sitt psyke. Fortsatt utbildning och ev. nytt jobb får också skjutas på framtiden. Men just det känns inte så farligt. Moderskapet är min karriär.

På förmiddagen målade vi med vattenfärger och byggde med lego. Nioåringen sommarlovspysslar med papper och kartong och bygger upp barbiehus med inredning. 

Vi lyckades komma ut ur dörren kl.14 och gick till köpcentret (själva promenaden blir ett litet äventyr i sig, treåringen plockade blommor och nioåringen låtsades vara agent) På köpcentret mötte vi upp 16 åringen som bor ganska mycket hos sin pappa nu på sommaren. Min 16åring behöver läsglasögon så då fick vi ordnat med det. Alla mina döttrar gillar smink!

Treåringen var jätteduktig med att vi bara tittade i leksaksaffären utan att köpa något. Ofta blir det kaos och skrik och man undrar varför man i hela världen gick till köpcentret. Köpte en limpistol till nioåringen. Sen var jag helt slut. Som tur var hämtade min man upp mig och barnen på köpcentret efter jobbet.

Nu kl 19.45 kommer treåringen ut ur sitt rum. Hon har bajsat på sig. Pappan som nattade treåringen har somnat. Tror att jag får pluspoäng nu när jag fixar bajset och lägger tillbaka treåringen utan att väcka pappan. Hur ska man orka en unge till?

Fint, sa nioåringen om dagens bibelcitat, Markusevangeliet 10:13-14: ”Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte, Guds rike tillhör sådana som de”

Min senaste universitetsuppsats  (eller paper som det heter) handlar om det jag brinner för; vikten av en god anknytning mellan barn och föräldrar. Jag tänkte citera delar av min uppsats här lite då och då i min nystartade blogg.

Barndomen i de nordiska länderna har blivit alltmer institutionaliserad. Drygt 80 % av 1-5 åriga barn i Sverige går på förskola i slutet av 2010 jämfört med ca 60 % i början av 1990 talet. Detta är en omvälvande samhällsförändring som vi ännu inte vet betydelsen av i framtiden (Skolverket 2010). Har västvärldens moderna livsstil gjort att barnen fått en försvagad anknytning till sina föräldrar och vuxenvärlden?

Sommer (2009) dansk professor i utvecklingspsykologi, framhåller att barns uppväxt ser annorlunda ut idag; att vi har gått från en familje- och moderscentrerad barnsyn till barnets utvidgade värld och att barnen utvecklar kompetenser som gör att de är lämpade för att tidigt trivas i en utvidgad social värld. Förutsättningen är dock att ”vissa omsorgsmässiga kvalitetskrav är uppfyllda”(s35). Han påvisar nordisk forskning där det stora flertalet barn är glada, trygga och harmoniska. Upp till en tiondel danska barn har det besvärligt. Sommer anser dock att det är felaktigt att generellt säga att nutidens barn har problem. Rye (2009) norsk professor emeritus i specialpedagogik menar däremot att frekvensen av barns psykosociala svårigheter har ökat de senaste 20 åren, att 20 procent av barnen i västvärlden har stora psykosociala svårigheter. Rye påvisar att flera forskningsrapporter pekar på en oroande utveckling. Några av de viktigaste orsakerna till att barnen har svårt att fungera socialt och få bra resultat i skolan är enligt Rye brister i det tidiga samspelet mellan barnet och de nära omsorgsgivarna. Om barnet uppvisar allvarliga problem vid 3-4 års ålder kommer problemen kvarstå vid tio års ålder om inte stora förändringar av interaktionens kvalitet äger rum. Att sätta in åtgärder under barnets tidiga år är av största vikt. Att hjälpa omsorgsgivarna att ersätta samspelets negativa sidor till positiv interaktion kan hejda ogynnsamma utvecklingstendenser.

Referenser

Skolverket (2010). Barndomens förändrade villkor. Förutsättningar för barns lärande i en ny tid. Stockholm: Fritzes.

Sommer, D. (2009). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Stockholm: Liber.

Rye, H. (2009). Samspel, kommunikation och utveckling-barn i behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur