Det känns som att vi har det riktigt bra ihop, jag och min man. Visst finns det alltid något att tjafsa om men sånt som var jobbigt i början av vårt förhållande känns inte alls som någon stor sak längre. Fast nu när min man läser vad jag skrivit tycker han att vi haft det ungefär lika bra eller dåligt, hur man nu vill se det, hela tiden. Men då måste jag bara inflika att kvinnor kommer ihåg sådana här saker bättre...
Harris uppmanar oss att sluta upp med att fokusera på partnerns fel, att engagera sig helhjärtat i den andre och att se över sina värderingar; vem vill jag vara i förhållandet?
Ikväll kom min man hem efter att ha varit på tjänsteresa med jobbet över natten. Han har bott på fint hotell och ätit dyr middag. Men han längtar hem till fru och barn. Är mycket hellre hemma i det stökiga radhuset och äter linssoppa med sin familj ;) Vad glad jag är för min fina man!
Harris påpekar att känslor kommer och går men att det som bygger upp relationen under lång tid är kärleksfulla handlingar. Han ger också konkreta förslag på mindfulnessövningar, som till exempel medveten andning. Kärlek och smärta hör ihop och då är det bra att låta det jobbiga passera och släppa taget lite grann men också att orka öppna sig, värdesätta och engagera sig trots att man befinner sig i en plågsam konflikt.
Jag och min man har snart varit gifta i fjorton år och har genom åren varit villiga att anpassa oss till varandra, satsa på vår relation och att alltid försöka se det goda. Och så har jag slutat störa mig på att han inte är lika intresserad som jag av att läsa denna typ av böcker... En bra bok helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar