att räcka till

Dagens tacksamhetstanke, att min treåring gillar supernyttiga gojibär, eller som hon själv sa igår: ”Jag älskar gojibär”

Det har sina utmaningar att ha fyra barn i så olika åldrar. Igår kom tjugoåringen förbi och ville prata om livet och få lite hjälp med en jobbansökan. Vädret var fint och treåringen var nöjd med att bada i minipoolen vi har i trädgården. Så fick jag en fin möjlighet att prata med min härliga tjugoåring.

Treåringen fick också en egen liten stund med mamma i sandlådan då jag fick smaka på alla hennes bakverk. Jag försöker vara i nuet och njuta av att höra och se min lilla treåring. Jag har nog en bit på väg innan jag erövrat konsten att vara helt närvarande i nuet. En helt fantastisk bok som handlar om detta är ”En ny jord” av Eckhart Tolle.

Nioåringen var inne och inloggad. Då får jag lite dåligt samvete men jag kan ju inte tvinga henne att vara i sandlådan. Hon är inte bara inne på datorn, hon pysslar och virkar också. Jag önskar att hon kunde bli lite mer inriktad på att läsa böcker. Jag läste en statlig utredning där de tror att barns bokläsning fått stryka på foten på grund av datorerna. Dock har nioåringen blivit otroligt duktig på engelska. Hon kollar pyssel, naglar och frisyrer på youtube och lär sig engelska på köpet. Väldigt duktig på att göra fina frisyrer är hon också. Jag engagerade mig en stund i att titta på en nagelkonstnär, fantastiskt vad de kan göra (dock inte så intresserad av att själv ha såna naglar)

Här ser vi en fin frisyr som nioåringen gjort på sig själv. Lillasyster är nöjd över att få målade naglar.

Pratade lite med sextonåringen på telefon. Hon hade bestämt träff med kompis, annars hade hon också kommit förbi. Hon funderar på att packa ihop grejerna och komma hem till mig ett par veckor. Min underbara sextonåring. Det är jobbigt att ha två hem. Nuförtiden får de bestämma helt själva när de bor hos mig eller pappa. Tjugoåringen bor numera hela tiden hos sin pappa, men kommer ofta förbi. Sextonåringen vill att vi fixar till hennes rum. Vi slog ut en vägg och kommer aldrig till skott med att fixa till väggar och golv. Orkar inte nu när jag är gravid. Lite dåligt samvete för det med. Det är en spretig barnaskara som jag försöker räcka till för. Min man stöttar på alla sätt. Tar alltid tag i disk, dammsugning eller tvätt när han kommer hem. Framför allt tar han sig tid med barnen. Extra projekt är inte riktigt vår grej.

Detta var igår. Nu är det ny dag. Sommarlov är mysigt, ibland är det lite jobbigt med dagar utan skola och rutiner. Men mest njuter jag av det.

Andra Timohteosbrevet 1:7 ”Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens”

 Lite från min uppsats

Andersson (2001) är väldigt tydlig med sin åsikt att barnens uppförande i klassen är en uppfostringsfråga och föräldrarnas ansvar. Som exempel tar hon, att komma i tid, att ha med rätt material, att vara vaken på lektionerna, att vara aktsam om inredning och material, att visa hänsyn och respekt mot lärare och klasskamrater. Om läraren tar på sig ansvar som är föräldrarnas, då inkompetensförklaras föräldern. Andersson menar att en lärare kommer ingenstans utan att föräldrarna medverkar och att en bra förutsättning för samarbete är att lärare och föräldrar ser varandra som vanliga människor.

Referens

Andersson, I. (2001). Samverkan för barn som behöver. Jönköping: HSL förlag