Matkladd och shopping

Tjugoåringen är pank. Igår erbjöd jag  henne en hundralapp mot att hon gav mig ett handtag med matlagning, städ och barn. Vi jobbade på bra. Tjugoåringen förundrades över att det är dags att sätta igång med nästa måltid och börja om med allt stökelibök  just när man lyckats få någorlunda  ordning på köket.

Ibland känns det som att mitt liv är ett enda stort matkladd. Men jag känner mig nöjd över att oftast laga mat från grunden. Igår blev det vegobiffar av röda linser, rivna morötter och persilja. Det är roligt och intressant med nyttig mat. Hur bra kan man må om man äter optimalt nyttig mat? Periodvis har jag varit extremt nyttig och ätit raw food, det vill säga mat från växtriket uppvärmt till max 42 grader. Rekommenderar Erica Palmcrantz bok; Raw food på svenska. Lyckas inte riktigt hålla mig till denna nyttiga kost när jag är gravid eller har bebis. Sen är jag lite rädd att de stora tjejerna ska få bantningsnoja om jag predikar att mjölk, kött, fisk, ägg, bröd osv är onyttigt. Mycket frukt och grönt blir det här hemma i alla fall. Jag sa till min tjugoåring att det var jättemysigt att jobba ihop med henne. Då sa hon att hon älskar mig så otroligt mycket. Vilken underbar belöning för allt slit som jag haft med min förstfödda.

Nioåringen tillverkade barbiemöbler och barbiekläder. Treåringen är nöjd när hon får vara med på ett hörn.

Igår på eftermiddagen var jag med de två yngsta på shoppingcentret. Egentligen orkar jag inte vara där. Min man är nöjd över att shopping inte är min hobby, då går det inte åt så mycket pengar. Men nioåringen var otroligt nöjd över halva reapriset fynd.  JC har kläder i xxs som passar henne. Treåringen kröp omkring och lekte katt.

Idag tvättar jag kläder, sen ska vi packa och åka ner till mina föräldrars sommarställe ett par dagar. Min man tar några semesterdagar. Idag åt vi vattenmelon och myssli till middag.

Första Korinthierbrevet 13:4 ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.”

Lite från min uppsats

Rye (2009) framhåller att det är av största betydelse för alla små barn att kommunikation och anknytning utvecklas. Omsorg och interaktion ingår ända från början i utvecklandet av centrala nervsystemet vars funktion är grunden för inlärning och att kunna anpassa sig till omgivningen. Funktions- och utvecklingssvårigheter kan försvåra etableringen av en god anknytning, då kan empatisk och lyhörd omsorg skydda barnet från negativa verkningar som kan uppstå på grund av stressupplevelser. Studier har gjorts där man granskat effekten av att tidigt ge föräldrar hjälp i samspelet med sitt lilla barn. Oavsett om barnet hade medicinska, kognitiva eller sociala problem så gav denna hjälp stor effekt och förbättrade tillståndet och framtidsutsikterna för barnet. Danielsson och Liljeroth (1998) poängterar att de professionella måste se föräldrarna som naturliga samarbetspartners och utgå från att de vill sitt barns bästa. Det behöver finnas ett ömsesidigt förtroende. Föräldrar till barn med funktionsnedsättning kan känna press att träna sitt barn hela tiden. Men detta kan bli onaturligt och en orealistisk börda kan läggas på föräldrarna. Resultatet kan bli blockerande spänningar som förstör familjelivet. Kontakt, kärlek och positiva upplevelser ihop med föräldrarna gör barnet öppet och mottagligt för inlärning. För att verkligen förstå ett barn behöver pedagoger och andra vuxna som arbetar med barnen sätta sig in i och respektera föräldrarnas känslor och upplevelser. Det är oerhört viktigt att föräldrar och pedagoger gör allt för att försöka förstå barnet och se det positiva, särskilt om barnet upplever att det inte passar in.

Referenser

Rye, H. (2009). Samspel, kommunikation och utveckling-barn i behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur

Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1998). Vägval och växande – förhållningssätt, kunskap och specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber