radhusidyll och städtips

Jag mötte min underbara make när mina två äldsta barn var små, minstingen var inte ens fyllda två. Krångligt, slitsamt och svårt kan det verkligen vara när vardagen för en styvfamilj ger sig till känna. Vad tacksam jag är att han alltid stått vid min sida även när det varit blåsigt. I början kunde han ibland försiktigt fråga varför jag gjorde si eller så med barnen(i situationer då jag inte var särskilt tålmodig eller pedagogisk) då kunde jag vråla tillbaka att jag inte gör så här för att jag tror att det är pedagogiskt riktigt, jag gör det för att jag inte orkar. Nu har han två egna barn och full förståelse.  Vi försöker vara duktiga och äta nyttigt, hålla på läggtider osv. osv. Men ibland ger man dem godis bara för att de tjatar eller låter dem sitta och somna i soffan bara för att man inte orkar natta dem.

Städtips: Strunta i att det ligger en massa grejer överallt och torka i stället golvet riktigt rent och fint. (grejerna får flyta omkring med golvmoppen) Under dagens lopp kanske man sedan lyckas förmå barnen (och mannen) att plocka undan, simsalabim så har du ett ganska hyggligt resultat. Detta ägnade jag mig åt i förmiddags medans treåringen lekte med samma lilla kompis tredje dagen i rad. Undanplockandet har ännu inte ägt rum. Kanske tar det i morgon….

 

 

Sista dagen för nioåringen på filmkursen. Den har varit jättekul. De fick göra lerfigurer och sedan animerad film av det. Mitt i prick för min kreativa tjej!

Mysigt när även stora tjejer kan fantasileka. Kusinen som är här några veckor över sommaren, bor numera långt bort till nioåringens stora sorg. Men vänskapen består och underhålls med träffar över Skype. Treåringen är mer än nöjd över att ibland få vara med på ett hörn.

 Vårt bostadsområde är ett lekparadis.  I vår länga finns tre andra treåringar. Hela eftermiddagen var det spontant ”trädgårdsparty” med både barn och trevliga föräldrar. Vår studsmatta är populär. Jag bjöd på vatten.

 

Nu ringde tjugoåringen som precis kommit hem från sol, bad och flirtande greker. Hon åkte tillsammans med gulliga mostern som bjöd på alltihop! Det är jättemysigt att prata med sin vuxna dotter. 

En fyrabarnsmamma ägnar mycket tid åt att bara finnas där för sina barn. Idag blev jag dock bjuden på heldagstjejparty där gubbar och barn är portförbjudna. Det ska jag se till att inte missa!

Matteus 7:12 ” Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”

Här kommer ett utdrag från min uppsats som tyvärr är lite skrämmande och nedslående:

 Ny svensk forskning påvisar att lärare idag får tampas med svåra problem och att det just är de sociala svårigheterna som är den stora utmaningen.  Här följer ett citat taget från en intervju i Gerrbos avhandling (2012); ”Det blev väldigt otäckt, för han skrek, primalskrik alltså, och han hade döda i blicken i princip och skrek: ’Jag ska döda dig’, med den här rösten, som säger att: ’Jag är i en sådan frustration, så jag vet inte var jag skall bli av’ (klasslärare, åk 2, Österskolan).” (s 155). Jag upplever att det är väldigt svårt i skolan idag, att många barn inte mår bra. Om de dessutom inte vill ty sig till sin lärare är det svårt att hjälpa. Andersson (2001) framhåller att ett av de allra svåraste dilemman som lärarna beskriver är när en elev mår dåligt eller stör i klassen och det oftast inte finns någon som kan hjälpa till. Läraren behöver antingen lämna klassen för att ta hand om eleven eller lämna eleven för att ta hand om klassen. Lärarna känner sig ofta splittrade och otillräckliga.

Referenser

Gerrbo, I. (2012). Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering i praktiken. Göteborgs universitet, utbildningsvetenskapliga fakulteten.

 

Andersson, I. (2001). Samverkan för barn som behöver. Jönköping: HSL förlag