Treåringen kom
traskande in till oss på natten och la sig mitt emellan. Man försöker rulla
undan lite och få ligga ifred. Men då kommer det fram en liten hand som kollar
att mammas ansikte fortfarande är kvar. Pappan fick små sparkande fötter och
valde till sist soffan. Helst ska de ligga på tvären mellan mamma och pappa.
Egentligen har vi som policy att ta henne tillbaka till sitt rum och ligga
bredvid henne lite där. Men vi orkade inte riktigt det i natt. Gubben min är
lite förkyld, och det vet väl alla att det är lite värre för en stackars man
att vara förkyld än för en kvinna att vara gravid;)
På morgonen försöker jag tänka på sådant som jag är tacksam
över. Idag tänker jag på mina föräldrar som är så kärleksfulla och goda. Tänk
att just jag har fått födas under så goda omständigheter. Mina föräldrar blev
väldigt förvånade när jag berättade att de skulle få ett barnbarn till, men
också jätteglada. Varje morgon i säkert ett halvår tog min pappa barnvagnspromenad
med treåringen när hon var nyfödd. Jag somnade om och sov ostört i tre, fyra
timmar på förmiddagarna. Mamma jobbade fortfarande då men nu är hon också pensionär.
Pigga och starka är de trots sin ålder. Fick ett sms här på morgonen att de
gärna har barnen en stund under dagen;)
Idag och resten av veckan är nioåringen på sommarlovskurs
tre timmar per dag, där barnen får lära sig göra animerad film. Här värmer hon
sin lillasyster innan hon åker iväg (mammahjärtat blir också varmt)
Treåringen har en
liten jämnårig kompis här hemma. Vi har varit ute och grävt i sandlådan. Tänk
att det kan vara så roligt, en sådan enkel sak. ”Nu får vi inte äta den snart
för snart ska vi äta den, okej” säger treåringen och bjuder på sandkaka.
Lite får man hjälpa
dem att leka, men just nu har de stängt dörren till rummet och vill vara ifred.
Det går så fort så fort, plötsligt är de stora, det vet jag ju nu eftersom min
äldsta är vuxen! Jag har haft vett på att njuta av mina minsta och inte varit
så stressad, man måste inte hinna med en massa. Nu kommer treåringen ut till
mig i köket, kompisen i rummet ropar: ” Älskling, kom”. Treåringen svarar med
väldigt gullig röst; ”Jag kommer snart” och rusar in i rummet igen. Dessa två
små kompisar som blir fyra år till hösten har inte börjat på förskola än. Känns
härligt att ha en och annan vän som tänker som jag och prioriterar att vara
hemma med de små.
Psaltaren 113:9: ”….sitta med glädje som moder, omgiven av
barn! Halleluja!”
Lite från min uppsats:
Evenshaug (2008) och Danielsson och Liljeroth (1998)
framhåller att föräldrarna utgör en trygg bas som barnet hela tiden kan
återvända till, en trygg känslomässig grund i familjen är nödvändig för att
barnet ska kunna erövra världen utanför. Broberg, Hagström och Broberg (2012)
påtalar att en anknytningsrelation inte är utbytbar och behöver vara varaktig
över tid. Under inskolning på förskola behöver ett till tvååriga barn få
möjlighet att utveckla en nära relation med minst en pedagog. För barn under
tre år är det mycket viktigare att ha god kontakt med vuxna än med jämnåriga.
På förskolan behöver barnet en lyhörd förutsägbar vuxen att ty sig till. Sju
till åtta timmar är en väldigt lång tid för barnet att vara utan sina föräldrar.
Thornberg (2006) påvisar forskning som bedrivits med avsikt att försöka förstå
hur barn blir prosociala, varmed menas villighet att hjälpa, dela med sig,
skydda och tänka på andra människors bästa. Ett prosocialt beteende hos barnet
främjas och utvecklas om relationen mellan föräldrar och barn är tillitsfull
och varm med en nära känslomässig anknytning. Att föräldern har en auktoritativ
fostransstil gör också att barnen blir mer vänliga och socialt ansvarstagande. Av
betydelse är också att den vuxne använder sig av induktion, det vill säga att
man resonerar med barnet och förklarar varför man gillar respektive ogillar
vissa beteenden och på detta sätt appellerar till barnets förnuft och empati.
Referenser
Broberg, M., Hagström,
B., & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan. Stockholm: Natur och
Kultur
Danielsson, L. &
Liljeroth, I. (1998). Vägval och växande – förhållningssätt, kunskap och
specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber
Evenshaug, O. &
Hallén, D. (2008). Barn- och ungdomspsykologi. Stockholm: Studentlitteratur.
Thornberg,
R. (2006). Det sociala livet i skolan.
Socialpsykologi för lärare. Stockholm: Liber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar