hushållsarbete, guld och gröna skogar

Det är lätt hänt att låta ”gnällskivan” ta över hjärnan. Hur trött man är, hur stökigt det är, hur jobbigt det är, hur regnigt det är, hur tråkigt det är…….För mig har det varit till stor hjälp att verkligen aktivt, i mitt sinne rada upp allt som finns att vara tacksam för. Nu, i och med detta bloggande skriver jag dessutom ned ett utvalt fenomen att känna tacksamhet över! Jag är tacksam för att jag bor nära skogen. Jag älskar att gå i skogen. Motion, frisk luft och meditation. För tillfället, om jag får barnvakt en timme (vilket jag fick igår eftermiddag när mamma hade barnen) slänger jag mig på sängen. Tänk att ett sådant litet, litet liv i magen kan göra en så trött. Men skogen finns kvar.  Faktum är att när jag ligger i min säng på övervåningen har jag underbar utsikt över skogen och ett mäktigt berg.  Jag kan ta med barnen ut i skogen på picknick. Det gör jag ibland. Treåringen älskar det, nioåringen hänger med och tycker det är lite mysigt, men vill strax hem. Denna regniga dag sitter vi inne. Treåringen har samma lilla kompis här som igår och nioåringen är på filmkurs.

Igår eftermiddag stekte nioåringen pannkakor. Man känner sig som en mycket lyckad mamma när barnen gör lite nytta. Viktigt för ett barn att få känna sig behövd! Jag diskade och fixade lite runt om och vi hade en fin stund i köket. Hushållsarbete är inte hushållsarbete utan en möjlighet till närhet, gemenskap och fostran.

Ibland när man är trött låter man barnen göra lite vad som helst. Sen får man massa jobb efteråt och blir ännu tröttare.

 

Säg den lilla tjej som aldrig provat på lite hårförlängning.

Såg en mysig film igår kväll ihop med nioåringen.  ”Allt en tjej vill ha” från 2003. Det är kul när barnen blir så stora att man kan gilla samma film. Då sitter man inte där och offrar sig ;) Lite sockersöt och förutsägbar men helt okej underhållning.

Jag har funderat på att vara busig och gå runt i Sverige och vara gravid utan att anmäla mig till barnmorskemottagningen. Tänk om man sen födde sitt barn hemma och dessutom lät bli att gå till BVC. Vad skulle hända då? Idag har jag i alla fall ringt och bokat tid. Jag tror att jag hade sista mensen 24 mars, den skrev jag upp i min kalender. Men sen kanske jag hade en efter det. Jag vet inte riktigt. På barnmorskemottagningen var de angelägna om att jag skulle komma snarast. På fredag ska jag dit för inskrivning. 9 juli ska de bjuda mig på ultraljud för att kunna fastställa hur långt gången jag är. Spännande!  Så klart är jag tacksam över all professionell hjälp som finns att få.

Ordspråksboken 17:22: ”Ett glatt hjärta är en god läkedom”

Lite från min uppsats:

Gordon Neufeld (2009) filosofie doktor och kliniskt verksam psykolog i Vancouver hävdar att föräldrarnas plats har ersatts av jämnåriga och att barnen har fått en försvagad anknytning till sina föräldrar.

Referens

Neufeld G. &  Maté G. (2009). Våga ta plats i ditt barns liv. Jönköping: Brain Books AB

Jag refererade inte mer än så här till Neufeldt. Han tillhörde inte kurslitteraturen. Boken köpte jag för ett par år sedan. En väldigt viktig och tänkvärd bok, anser jag. Den ger mig också kraft och motivation att hålla fast vid min övertygelse att det är värt att leva med tajt budget, bo kvar i radhuset, köpa begagnat och i stället ha tid till barnen.  Jag finns här hemma även för mina stora tjejer. Hemlagad mat och en mamma som lyssnar är stor lyx!