ultraljud

Idag bjöd min mans syster(ännu en underbar svägerska som jag har mycket trevligt ihop med) på våfflor. Alla kusiner på min mans sida var samlade. Jag lämnade barnen i trygga händer och avvek från partyt lite tidigare. Det var dags för date ihop med min man på barnmorskecentralen.

Jag är tacksam för mina fyra fina barn. Förmodligen har jag vuxit som människa genom att i över tjugo år haft hand om dessa skatter. Nu är det dessutom en liten till på väg. Fällde en tår när jag såg den på ultraljud. Jag är i vecka tio. Beräknad förlossning, 19 januari. Den är bara tre centimeter lång men viftade med både armar och ben. Vilket underverk! Tänk att jag har ett litet liv inne i min mage.

 

Jag och min man fortsatte daten och firade med god wok-mat på restaurang.

 

Matteus 22:39 ”Du skall älska din nästa som dig själv.”

Lite från min uppsats:

I en av klasserna där jag var resurslärare fanns en elev som ofta störde i klassrummet dessutom var det i stort sett helt omöjligt för både klassläraren och mig att få honom att göra något skolarbete. Tiden gick och vi såg inte så mycket framgång. Sedan inträffade en situation som blev en vändpunkt. Jag satt med eleven själv i det lilla grupprummet bredvid klassrummet. Oftast var det fler elever med i grupprummet men just denna dag var det bara han och jag. Vi hade fyrtio minuter på oss och tanken var att vi skulle få gjort några sidor i läroböckerna. Eleven började berätta för mig att hans farmor hade dött, att hans bästa kompis hade flyttat långt bort och att hans lillebror var jobbig. Först när han började prata tänkte jag på att vi måste få något gjort under denna lektion. Lyckligtvis valde jag sedan att strunta i läroböckerna och lyssnade i stället med inlevelse hela lektionen. Sen den dagen var det inte längre några problem för mig att få pojken att arbeta i sina böcker. Vi fick ett band till varandra vilket också gav ringar på vattnet så att det blev större harmoni i klassrummet.